Vägen fortsatte...

Kom ihåg en sak jag hoppat över som jag vill ni ska få ta del av…

Efter att jag börjat läsa bok efter bok – ville  jag lära mej mer om andevärlden och änglavärlden.

Min mamma bad mej komma med till på en Meditation och kanaliseringskväll.  DÅ hade jag endast ett litet hum om vad meditation var för nåt men Kanalisering? Ett STORT frågetecken! 

Vi åkte tillsammans till meditaitons och kanaliseringskvällen.  Kvinnan som skulle leda oss hette Susan Hedman.

Vi samlades på ett café, vi var kanske ett gäng på ca 15 människor där. Susan visste INGET om oss – inte namn, inget om vår vardag eller bakgrund. Vi var helt okända personer för henne.

Susan bad oss sätta oss bekvämt, hon bad oss sluta ögonen och ledde oss sedan steg för steg in i en skön meditation. Jag måste erkänna och medge att jag ALDRIG haft en så skön och avslappnad känsla förut, men tillika en väldigt varm och känsloladdad känsla. Kändes nästan tryckande i bröstet.

Susan berättade att våra änglar och ledare var med oss där.

Sedan sa hon plötsligt: – Ja, nu kan ni börja fråga…

- Fråga vad då? tänkte jag…

Men fattade hastigt vinken då de andra som varit med om detta förut började…

När turen blev min, frågade jag om jag var på rätt väg i mitt yrkesval…
Hon berättade en massa…
Men plötsligt sa hon:

- Din ledare undrar varför du alltid måste vara så bra? Att jag har så hårda krav på mej själv. Att jag kör mej själv i väggen liksom…  Min ledare sände mej en massa bud genom Susan… Mina tårar rann längs med mina kinder, jag skämdes över tårarna – Susans man hämtade papper åt mej – INGEN annan hade ju börjat gråta…

ALLT var så sant – ALLT precis om mitt liv, min dåvarande livssituation, min inre press att orka med allt i min vardag, ta hand om två barn, studier, arbete, hushåll, djuren, att klara allt och vara en bra förälder… Mitt kärleksliv, mina kraschar i kärlekslivet, min uppgift här i livet, allt jag gått igenom, min framtid m.m…

Det var så SANT – ALLT!!!

Klart att det var det – när det var min skyddsängel och ledare som berättade detta…

Jag nämnde åt Susan att Tös1 har ”gåvan” och har upplevt ett andeväsen hos oss, i hennes rum. Tös1 har kännt kyla i sitt rum så länge jag kan minnas! Tös1 har flere gånger upplevt att då hon går in till toaletten på övre våningen – precis i dörrhålet – så känns det som hon skulle möta någon, eller gå igenom någon…

Jag visste vid det här laget att det funnits en kvinna i vårt hus – det hade L berättat för mig. L hade lett henne ”över” till andra sidan – men Tös1 hade nu igen börjat känna av henne och därför frågade jag nu Susan om kvinnan hade kommit tillbaka.

Helt rätt! Hon var hos oss igen!

Susan pratade med änglar och berättade att de nu bildade en trappa ner från himlen – att de stod i min dotters rum och tog kvinnan i handen för att följa med… Nu börjar de gå…

NEJ! – hon vänder om och kommer tillbaka – hon skall ha nåt med sig – hon går ner för trappor – svänger till höger – svänger till vänster – jag ser en eldstad i det rummet (då visste jag hon var i vårt kök), där ligger en baby i en vagga – ett barn som kvävts till döds av förkylning – hon tar barnet med sig och NU är hon redo att lämna och gå över till andra sidan.

Susan berättade mycket om Tös1, att hon har en gåva att kunna nästan göra vad som hon vill om hon vill utveckla den sidan. Hon skulle ha möjlighet att tala med djur, läsa folks tankar, se andar, tala med dem – ja vad som helst…

OJ, sa hon plötsligt  - du har en annan dotter också, en söt liten flicka som är ungefär i 10-års åldern… Jo, då talade hon om Tös2.

Susan sa:
- Tös2 är rädd för allt sånt här – hon är känslig, tala inte om såna här saker med henne förrän hon själv vill tala om det.

Jag vet, sa jag… Tös2 hade ju berättat för mej att hon upplevde andevärlden och änglar etc skrämmande…

Jag var så matt, så tom, så fylld av lugn, känslor, jag vet inte vad allt efter denna stund där… Kan inte beskriva i ord! Rekommenderar detta varmt! En upplevelse!

MEN

En sak är säker – jag BORDE nog inte ha fått köra bil hem därifrån den gången – minns inget av resan – var nog inte riktigt i mitt sinnesfulla bruk misstänker jag…

Kanske det var min skyddsängel som ledde ”körde” oss hem…