20 mars 2012

Den känslan...


Min farbror dog för några  år sedan. Jag måste dela med er att jag saknar honom väldigt mycket och jag tänker på honom ofta. Han tyckte om att fotografera - precis som jag, så vi växlade alltid lite "foto-prat" då vi sågs.

Förra hösten då jag var hemma hos min kusin, gick omkring i hennes vardagsrum kände jag honom! Han slätade mig fjäderfint längs min högra arm. Det kändes ungefär som om jag fått ett spindelnät på min arm, fast mycket starkare.

Jag blev lite förvånad och häpen först, men det lättade hastigt. Jag var inte beredd på att han skulle göra det + att det kändes så nära på nåt vis när det var egen farbror.

En tid senare var det kalas hemma hos min kusin. Då jag kom dit, fick jag ett starkt behov att sätta mej i gungstolen i köket. ALDRIG nånsin hade jag suttit i köket på ett kalas då alla andra gästerna bänkade sig i vardagsrummet. Konstigt...

MEN

Det var DÅ han tog kontakt med mej - då kalaset var undanstökat blev jag av nån anledning kvar där en stund. Vi började tala ditt och datt, mycket även om min farbror, och plötsligt märker jag mig berätta saker om honom som jag knappast ens vet, hur han hade tyckt om det där och hur han hade gjort det här, vad han vill att nån skall göra etc... Jag förstod först efter en stund att JAG kanaliserade från honom till hans dotter med familj!!!

Jag var så rörd av händelsen och det jag fått uppleva att tårarna rann av glädje HELA vägen hem... Det var en SÅ fin upplevelse!!

Dessa fåglar som är här nedanför sitter på min farbrors gravsten.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar