Vi det tillfället som jag kom i kontakt med L, så hade min en gammal kompis det jätte svårt. Hans fru hade hittat en annan och lämnat honom och försås tagit barnen med sig. Han kände sorg, saknad, ensamhet och allt som där hör till.
Jag och den här kompisen hade inte haft kontakt på många år, men av nåt som jag TRODDE var en ”slump” eller ”ödet bestämde” grej så snubblade vi över varann igen och började tala om saker och ting som hänt i våra liv.
Han var en människa som jag alltid brytt mej väldigt om. Som känts viktigt för mej på nåt sätt.
Jag förblev nu nån form av ”stötte-pelare” han talade av sig med, eller ”boll-plank” ibland att kasta sin ilska och sorg över. Ibland skrek han ut all sin ilska över mej – ibland bara grät han… Han var i TOTAL obalans med sig själv.
Jag MÅSTE erkänna att jag var rätt ”orolig” över honom och hur han mådde, hade det om han inte hört av sig på några dagar.
Då BAD jag ofta om att få se honom – bara en skymt ens – så jag skulle veta han i allafall lever, eftersom han ibland också talade om att han bara vill bort från allt här.
Då BAD jag ofta om att få se honom – bara en skymt ens – så jag skulle veta han i allafall lever, eftersom han ibland också talade om att han bara vill bort från allt här.
Och det fick jag ALLTID göra! Jag fick ALLTID svar på det jag bett om!
Ofta gick det till så att jag bad om att få se honom låt oss säga på förmiddagen och på eftermiddagen kunde jag se honom i butiken eller möta honom med bil eller likande. Då sa jag alltid TACK! Jag visste så väl att jag hade fått svar på det jag bett om och att detta var planerat att skulle ske.
Minns en gång jag hade funderat på honom i många dagar och han inte hade hört av sig…
Jag var på väg in genom dörren till vår matbutik – var jag mitt i ingången fick ett NEJ – jag skall först besöka ett café brevid butiken förrän jag går och handla mat. Jag vet inte varför jag var på väg till caféet, eftersom jag inte varken var sugen på dricka, mat eller nåt sött. Men den första jag såg då jag kom innanför dörren – var han, så jag behövde ju inte oroa mej mer…
Jag var på väg in genom dörren till vår matbutik – var jag mitt i ingången fick ett NEJ – jag skall först besöka ett café brevid butiken förrän jag går och handla mat. Jag vet inte varför jag var på väg till caféet, eftersom jag inte varken var sugen på dricka, mat eller nåt sött. Men den första jag såg då jag kom innanför dörren – var han, så jag behövde ju inte oroa mej mer…
Nu senare har jag fått lära mig att ORO och SORG, ÄNGSLAN etc är negativ energi… Det är inte bra att känna sådant. Så numera om jag är orolig för te.x. honom (eller nån annan) hur han/hon har det, så brukar jag tänka att:
- ”Hoppas han/hon har det bra och att allting ordnas till det bästa för honom/henne.” Och så brukar jag ju be om att änglarna ser efter honom och beskyddar honom/henne – eller vem eller vad det nu råkar handla om.
På det här sättet tycker jag att jag får min oro svängd på ett mer positivt sätt, för jag VET att ”dom” arbetar med att alla skall ha det bra.
Och då dras inte energin ifrån mej och pumpar mig helt slut, som det ibland gick…
Och då dras inte energin ifrån mej och pumpar mig helt slut, som det ibland gick…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar