Jag
började meditera…
Det finns ju många olika sätt att gå ”in i en” meditation. Jag var ovan – och började med att bara koncentrera mej på min andning. Känna efter hur jag andades in – och ut tills jag var totalt avslappnad och i en ”annan värld”… Förrän jag mediterar ber jag alltid om beskydd. Jag vet inte om det är ett ”måste” att göra så, men har blivit en vanesak för mig.
Jag hade i början väldigt svårt att släppa taget om allt omkring mej och bara slappna av. Hade svårt att inte störas av små ljud omkring mej, svårt att låta ”vanliga tankar som snurrar i mitt huvud” vara otänkta just då, men lärde mig nog… J
Jag provade också en annan metod, att se mig själv gå ner i en trappa, tillika som jag låååångsamt räknade de 10 stegen… Då jag kommit ner skulle jag se en vacker trädgård omkring mej, fullt med blommande äppelträd, jag skulle gå fram till en bänk och sätta mej där och bara vänta och se vem som kom för att tala med mej…
Jag såg EN endaste en gång en trädgård framför mej – alla andra gånger kom jag ner till en sandstrand… J
Konstaterade ganska klart att det här inte heller va ”mitt sätt”.
Vad jag också märkte var, att jag har lättare att meditera liggande än sittande (som man väl egentligen skall göra).
Jag kan numera meditera nästan var som helst. Jag liksom klämmer på en knapp i hjärnan och då är allt annat puts-veck. J
Det är skönt att meditera.
Det va i meditation jag upplevde de första andliga kontakterna.
Kommer ni ihåg min kompis som hade det så svårt i livet – som jag var så orolig över? Vi kan härefter kalla honom för B!
B´s pappa (som vi här kallar för H) hade avlidit ett år tidigare. B hade stor sorg och saknad efter sin far. Vad jag fick veta av L, var att H inte hade gått över, utan fumlade omkring där i B´s hus och var orolig över sin son och hur han hade det.
H kontaktade mig i min meditation. Jag såg mig sitta hemma hos B, framför hans dator, jobbade på med nåt där på datorn. Hans pappa stod plötsligt på min vänstra sida, hade en blå/mörkblå rutig skjorta på dig, raka byxor. På nåt vis såg jag hela honom – fast jag inte lyfte blicken från datorn alls. Han tackade mej för att jag finns till för B.
Jag kommer än idag ihåg exakt hur han såg ut samt vad han sa. Nå, till saken hör att H och jag har ju pratat MÅNGA gånger efter denna händelse, men det återkommer jag till.
Han hör faktiskt till de andar som jag har mest kontakt med och nästan regelbundet. Han besöker mig ofta om kvällarna.
När jag ”vaknade” upp från denna meditation kände jag mej glad, jag var inte alls rädd. Det kändes helt enkelt BRA och jag var så glad över att ha fått uppleva nåt!
Det finns ju många olika sätt att gå ”in i en” meditation. Jag var ovan – och började med att bara koncentrera mej på min andning. Känna efter hur jag andades in – och ut tills jag var totalt avslappnad och i en ”annan värld”… Förrän jag mediterar ber jag alltid om beskydd. Jag vet inte om det är ett ”måste” att göra så, men har blivit en vanesak för mig.
Jag hade i början väldigt svårt att släppa taget om allt omkring mej och bara slappna av. Hade svårt att inte störas av små ljud omkring mej, svårt att låta ”vanliga tankar som snurrar i mitt huvud” vara otänkta just då, men lärde mig nog… J
Jag provade också en annan metod, att se mig själv gå ner i en trappa, tillika som jag låååångsamt räknade de 10 stegen… Då jag kommit ner skulle jag se en vacker trädgård omkring mej, fullt med blommande äppelträd, jag skulle gå fram till en bänk och sätta mej där och bara vänta och se vem som kom för att tala med mej…
Jag såg EN endaste en gång en trädgård framför mej – alla andra gånger kom jag ner till en sandstrand… J
Konstaterade ganska klart att det här inte heller va ”mitt sätt”.
Vad jag också märkte var, att jag har lättare att meditera liggande än sittande (som man väl egentligen skall göra).
Jag kan numera meditera nästan var som helst. Jag liksom klämmer på en knapp i hjärnan och då är allt annat puts-veck. J
Det är skönt att meditera.
Det va i meditation jag upplevde de första andliga kontakterna.
Kommer ni ihåg min kompis som hade det så svårt i livet – som jag var så orolig över? Vi kan härefter kalla honom för B!
B´s pappa (som vi här kallar för H) hade avlidit ett år tidigare. B hade stor sorg och saknad efter sin far. Vad jag fick veta av L, var att H inte hade gått över, utan fumlade omkring där i B´s hus och var orolig över sin son och hur han hade det.
H kontaktade mig i min meditation. Jag såg mig sitta hemma hos B, framför hans dator, jobbade på med nåt där på datorn. Hans pappa stod plötsligt på min vänstra sida, hade en blå/mörkblå rutig skjorta på dig, raka byxor. På nåt vis såg jag hela honom – fast jag inte lyfte blicken från datorn alls. Han tackade mej för att jag finns till för B.
Jag kommer än idag ihåg exakt hur han såg ut samt vad han sa. Nå, till saken hör att H och jag har ju pratat MÅNGA gånger efter denna händelse, men det återkommer jag till.
Han hör faktiskt till de andar som jag har mest kontakt med och nästan regelbundet. Han besöker mig ofta om kvällarna.
När jag ”vaknade” upp från denna meditation kände jag mej glad, jag var inte alls rädd. Det kändes helt enkelt BRA och jag var så glad över att ha fått uppleva nåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar