Hon besökte mig...

Det har varit tyst på min blogg en längre tid. Har inte klarat av att skriva. Dels har det hänt en hel del - dels har jag inte hittat kraft att skriva och dels har jag så mycket jag skulle vilja skriva här - men inte vetom jag kan då det i såfall "inblandas" andra människor - även fast det jag skriver skulle skrivas anonymt.

Det har varit så tomt hemma hos oss sen GR somnade in. Konstigt att fast jag har 3 hundar kvar, så fattas det EN! Att det KAN vara så stor skillnad på 3 och 4 hundar!! Jag kunde inte tala om henne på en tid - sorgen var för stor och stark - jag för liten och kraftlös just då.
Nu kan jag tala om henne - men måste nog erkänna att det trycker ganska kraftiga tårar både i mitt hjärta och bakom mina ögonlock nu när jag skriver detta.

Några dagar efter att GR hade gått bort - så besökte hon mej. Jag VISSTE att hon skulle göra det - men trodde inte hon skulle göra det så fort. Hade liksom tänkt mig att hon skulle ha "fullt" upp med att stiga och annat som hör där till, men tydligen inte. :)

Jag blev SÅ glad - INGEN kan förstå hur glad jag blev!

Hon sa:  Jag visste att detta skulle ske, men visste inte när. Jag valde själv att det skulle ske på detta sätt för jag älskar dej så mycket att jag inte ville att du skulle behöva göra det tunga beslutet. Mamma, va inte ledsen, jag kommer tillbaka.

Jag VET att hon kommer tillbaka - det visste jag genast! När och hur och i vilken skepnad vet jag inte än - men det klarnar väl nån dag... :)