Jag var hos B för nån kväll sen. Vi satt i köksbordet hos honom och talade ditt och datt, skrattade och hade roligt. Jag kände starkt att hans pappa H stod brevid mej. Han hade en massa han ville säga. Skulle jag ha lyssnat enkom till honom skulle han ha babblat på som världens "pratkvarn"... :)
Hade inget emot att han stod brevid mej - det kändes inte märkvärdigt på nåt sätt. Jag är ju van vid det.
När jag vet att "nån" är nära så känner jag det på mej - eller så får jag det som bilder inom mej.
B´s telefon ringde, han gick till ett annat rum för att tala. och DÅ hände nåt som jag inte trott jag skulle få uppleva - inte ÄN iallafall!!!
H gav en skymt av sig... Liksom inte som en tanke, känsla eller bild - utan jag SÅG honom med mina ögon!
Ärligt talat var jag ju inte beredd på det och för stunden kändes det smått obehagligt och gick en kall rysning igenom mej... Men då han gjorde det andra gången kändes det inte tokigt alls. :)
Jag tackade honom för att jag fått uppleva detta fast det ju inte är endast upp till honom att jag kunde se. Det har ju med min egna andliga utveckling att göra också.
Kan nog inget annat säga än - spännande tider... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar