Litet på en vecka efter att GR gått bort, så avled även en av mina absolut bästa kompisars häst i en tragisk olycka - eller på ett tragiskt sätt för att vara mer korrekt.
Helt oväntat - helt plötsligt - helt lika "konstigt" som GR.
Jag tycker detta kändes rätt märkligt. Att vi båda två skall vara tvungna att gå igenom denna sorg och saknad genom att mista våra kära 4-benta vänner så här plötsligt och dessutom med ungefär en veckas mellanrum. Men - detta hör också till vår utveckling o våra liv!
Jag visste att denna häst skulle besöka mej - det gjorde han också!
Han talade inte så mycket - några få ord - skickade en hälsning till min kompis - men visade mej en bild var hans alla 4 ben från knä ner till kotan var ALLDELES illröda. Jag förstod på honom att han själv ville gå bort - att han hade ont, fast ingen direkt hård smärta utan en "små-irriterande" smärta/värk hela tiden som gjorde att han hade "obekvämt" att vara - vilket jag förstår mer än väl. Han hade ju trots allt redan 19 innehållsrika år på sin nacke. :)
Även han - en filur ingen av oss NÅNSIN kommer att glömma... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar