Mamma frågade om jag fick fram nån tanke...
Jag såg en man, en lite finare herre, relativt smal, stilig, såg att vara litet mer förmögen, ingen "fattig bonde", svart kostym, tanken läkare kom till mej. Runda små glasögon, sådana där man förr klämde fast på näsan, som hängde i en kedja. Grått, rakt relativt kantigt klippt kort skägg, typ kanske i en längd på 2 cm. Långa polisonger som gick fast i skägget. Sidbena. Inte så mycket hår uppe på hjässan. Blå ögon. Han kändes ganska bestämd och hård.
Sen kände jag en kvinna, känslan av att hon hade långt och mycket tjockt hår, som var uppsatt i en knut i nacken täckt av en duk, även den knuten i nacken. En ljusblå-vit rutig vid, lång kjol, förkläde. Hon lutade sig framåt hela tiden. Kändes som om hon skulle ha varit väldigt krokig i ryggen. Kändes tillika som om hon stod vid nån form av spis i köket och satte in ved i spisen. Hon kändes varm och snäll, men på nåt sätt lite i underläge, rädd, svag, orolig.
Intressant när man kan få fram sånt här bara av att nån frågar om ett hus.
Hos väninnan finns det nu någon, verkar som en man, som harklar sig ganska högljutt. Både väninnan och hennes ganska lomhörda mamma har hört det ett antal gånger. Känns lite obehagligt.
SvaraRaderaMåste kommentera som anonym eftersom jag inte förstår mig på allt här ...
SvaraRaderamor