Ibland är det inte så roligt att ha förmågan att kunna "se" saker och ting framför sig. Jag såg andra gången samma händelse framför mig på långfredag natten då jag mediterade. Jag såg att jag hittade min KÄRA GR liggande ute död i hund rastgården.
Jag berättade detta för en kär vän på lördagen...
På tisdag kvällen släppte jag in hundarna från rasgården som vanligt, GR kom lika glatt in som hon alltid gör med svansen viftande och full fräs! Hon hann in kanske 7 meter så föll hon omkull, krampade några få sekunder, drog två djupa andetag, knyckte till 2 gånger och så var hon borta rakt framför mej på golvet! Hjärtinfarkt.
Jag fick värdens chock! Försökte uppliva henne - men inegt hände. Jag visste att hennes tid var kommen. Hon hade ju som sagt haft sitt hjärtfel sen hon var liten.
Tillika var jag ju så glad över att det hela gick så fort! Att hon behövt pinas med smärta. Men tillika var detta så ofattbart! Att jag sett henne död framför mig två gånger tidigare - men inte kunde jag i min mildaste fantasi förstå jag skulle behöva uppleva det 3 dygn senare!
Jag ville inte hitta veterinärens nr i min mobil, ville inte hitta nåt att lyfta henne i, fattade liksom inte nåt över huvudtaget! Tårarna vällde ner över mina kinder.
Hon steg upp från sin kropp nästan genast. Hon var hemma hos oss en stund efter att hon somnat in - ovanför sin kropp...
TUNGT - så TUNGT att mista den käraste vän man har! Hon visste ALLT om mej, hon har varit mitt stöd de nätter allt tungt har kommit över mej och jag känt mej mest ensam i hela världen. I hennes päls har jag torkat litervis med tårar, hennes öron har fått höra kilometervis med oro, rädsla, bekymmer, hemligheter, skratt...
Hon har alltid varit nåt speciellt!
En ängel - i en hunds skepnad, det var hon. Så god, så god.
SvaraRaderaVi andra i släkten har också gråtit och saknat och saknar henne. Hon lämnade ett stort tomrum efter sig.