Orb...

Jag har en längre tid redan hållit orber väldigt intressanta. Dessa framkommer ju ofta på foton.

Vad är en orb? En orb är en energi/ande från en annan frekvens/dimension. De är livsformer som kan vara den mänskliga själen eller kvarvarande energi från de som dött och lämnat sin fysiska kropp här på jorden. Andar föredrar ofta att gestalta sig i form av en orb för att det tar mindre energi än ifall anden skulle gestalta sig som en avbild av sitt gamla jag. Ju mindre orb, desto mindre energi. 

Vårt öga ser inte på samma sätt som en kamera. Ögat uppfattar ofta en orb som en ljusglimt eller en blixt, medan en kamera fångar en tydligare bild av den andliga entiteten. Det har främst att göra med hur en kameralins är konstruerad gentemot hur vårt öga fungerar. Katter och hundar har ofta lättare än människor att uppfatta dessa fenomen. Orber kan se ut på olika sätt t.ex. som ljusklot (energiklot), långa spiraler, molnliknande, rök och som ljusmaskar. När man förstorar upp ett fotografi som man fått med ett energiklot på, kan man se att det består av små ljusklot i spiralformationer.

De kan synas som ljus som flyter genom luften, som såpbubblor eller starka ljusstreck. Orber kan manifesteras genom invokationer där man jobbar med energier.

Fenomenet med orber observerades först när digitalkamerorna började användas och har under de senaste åren varit mycket debatterat och uppmärksammat. Det finns teorier om att orbens färger har betydelse för från vilken dimension den kommer, om det är en änglaenergi och vilken typ eller om det är en anförvant (avliden vän eller släkting). 

Jag har många gånger försökt fundera på att har jag alls bilder med orber på?  Idag har jag på jobbet suttit nästan hela dagen och letat bra foton i mitt bildarkiv. Då kom jag fram till bilder som jag tog på en kräftskiva förra hösten. Vi firade hemma hos en arbetskompis, som bor i ett jätte gammalt hus som dom nu renoverat. Jag tog en massa foton inne från hennes ny renoverade hem - snyggt så tusan!!!

Då jag var där kände jag hela tiden att vi nog inte var ensamma. Jag t.o.m. tog det på tals med henne - hon sa att dom nog upplevt en massa - men hon vill inte veta mer...

Men först idag märkte jag att jag har orber på de flesta foton därifrån. Både runda och sådana som liknar mer "streck" en "linje". INTRESSANT!

Jag skall studera dem närmare nu tror jag... :)

Denna bild har jag lånat från nätet för att ni skall få en idé om hur de kan se ut. Här finns ju några på denna bild.

Vem?

I vintras ringde min mamma mej en kväll. Hon hade talat med en väninna i telefon och väninnan hade igen nämnt om hur det "lever" i huset var hon bor.

Mamma frågade om jag fick fram nån tanke...
Jag såg en man, en lite finare herre, relativt smal, stilig, såg att vara litet mer förmögen, ingen "fattig bonde", svart kostym, tanken läkare kom till mej. Runda små glasögon, sådana där man förr klämde fast på näsan, som  hängde i en kedja. Grått, rakt relativt kantigt klippt kort skägg, typ kanske i en längd på 2 cm. Långa polisonger som gick fast i skägget. Sidbena. Inte så mycket hår uppe på hjässan. Blå ögon. Han kändes ganska bestämd och hård.

Sen kände jag en kvinna, känslan av att hon hade långt  och mycket tjockt hår, som var uppsatt i en knut i nacken täckt av en duk, även den knuten i nacken. En ljusblå-vit rutig vid, lång kjol, förkläde. Hon lutade sig framåt hela tiden. Kändes som om hon skulle ha varit väldigt krokig i ryggen. Kändes tillika som om hon stod vid nån form av spis i köket och satte in ved i spisen. Hon kändes varm och snäll, men på nåt sätt lite i underläge, rädd, svag, orolig.

Intressant när man kan få fram sånt här bara av att nån frågar om ett hus.

M...

Efter att GR dog - så kände jag ju mej "vind för våg". Hon hade ju visat så mycket för mej. Men ändå hade jag en känsla att det kommer att fixa sig på nåt sätt. Här skall du få läsa hur... :)

I juli var jag och hälsade på en nära vän till mej. Hon föder upp engelsk cockerspaniel. När jag den dagen var där för att hälsa på hade en av hennes tikar dagen innan fött en kull med valpar, 2 svarta och 4 röda.
Jag såg HENNE, en liten svart tikvalp då som två dagar gammal, sedan också som 8 veckor gammal och hon var absolut favoriten i hennes syskonskara. Jag sa till min vän, uppfödare, att hon är en prinsessa och ABSOLUT min favorit, men att jag nog inte skulle ha nån ny cocker än. Jag miste min föregående cocker, en svart hane 3 år tidigare och saknade är än stor.

Lite före jul skulle jag ta en röd cockervalp till oss några veckor på litet social-träning för valpen var så blyg. Då jag var där för att söka den blyga röda valpen, så sa uppfödaren:
- jag vet inte vad jag skall göra med den där Ednas svarta tiken. Hon är kanon-snygg, men vi är inte på samma våglängd.
- Vilken då? Frågar jag.
- Nå den där som du fastnade för då, som du kallade till "lill-prinsessan".
- Ja, DEN jaa... Sa jag.
- Ta den också till er några dagar, sa uppfödaren...

Hon hade visst en baktanke för hon sa sen;
- Lill-prinsessan har sen inget namn, så ni får hitta på ett namn på M.

Väl här hemma märkte jag ju i tidigt skede att det var min föregående cocker som kommit tillbaka till mej i skepnad av lilla M.
Så samma sätt, samma blick, samma beteende - och samma kärlek!
L kollade även upp att jag hade rätt i det jag kände - och visst hade jag det!

Den röda valpen åkte ett par veckor senare tillbaka, M - stannade... :)

Här kunde jag nu igen en gång se hur allt har sin mening!
Det var MENINGEN att jag fastnade för henne som liten baby - och att det var MENINGEN att uppfödaren och M inte var på samma våglängd, för det VAR ju MER än MENINGEN att hon skulle komma till mej!

För inte så många veckor sen satt M och såg omkring sig i vårt vardagsrum. Hon morrade lite smått, var osäker, gömde sig bakom soffan, kikade fram, gömde sig igen...

HAH!!! Nu börjar det!!! HON tar över GR´s uppgift! Jag var GLAD!!
Jag stöttade henne och berättade att hon inte behöver vara rädd. Att hon hastigt skulle vänja sig med att det är besök hos oss ganska titt som tätt. GR betedde sig lika i början.

M litar å mej  - det vet jag - det känner jag!

Nu jobbar vi tillsammans: M och jag!

Jag har en känsla av att GR sänder henne bud, stöd och trygghet som utbildar henne i detta! Älskar GR för det - men å andra sidan var jag 100% säker på att hon skulle göra just nåt sånt - lika säker  som jag är på att hon kommer tillbaka nån vacker dag. :)

Morsdagen...

På morsdagen steg jag tidigt upp. Matade mina djur, släppte ut dem, satte på bykmaskinene gick i duschen. Lugnt och skönt. Solen sken och allt kändes riktigt bra. 
Då jag sen gick ut för att hänga byket på tork, sa en "röst" till mig: "Snälla, hälsa mamma att hon ska LE idag, de e ju för tusan morsdag! Och jag tänker fira den med henne! 


Jo, det skall jag göra, sa jag. Jag var så glad att han besökt mig.  Jag blev glad över budet jag hade fått av honom och jag kände som om det skulle vara en ära för mej att föra budet vidare tills hans mamma och fortsatte hänga mitt byke.

Då jag kom in satte jag mej framför datorn och loggade in på fejjan. Då fick jag se inlägget hans mamma hade skrivit, andra morsdagen utan sin älskade son. 

Han visste ju vad hon kände och säkert då också att hon hade gjort sitt inlägg på hans minnessida på fejjan - och därför ville sända sin hälsning via mej.

Kändes fint för mej att få dela detta till henne! Hoppas hon hade en fin morsdag! 

Mer om tidigare liv...

Jag mediterade en kväll... Bad om att få uppleva ett tidigare liv...

Jag var plötsligt i Wales eller Scotland, jag var  en kvinna i kanske 60-års ålder, hade lite rödaktigt hår med page frisyr och fräknar i ansiktet. Jag hade en oljerock, gick med händerna i fickorna. På fötterna hade jag gröna höga gummistövlar. Jag kände mej nöjd och belåten, lycklig, frisk och mådde bra. Kan fortfarande komma ihåg mitt utseende.
Jag fick upp för en kulle mot mitt hus. Runt omkring mig fanns min mark, på den betade det en massa får. Brevid mej sprang två Golden Retriever tikar som var ganska mörka till färgen. De busade och hoppade och visade mycket kärlek till mej - precis så där som hundar gör.

Jag fick undermin meditation också fram min adress, vad för "way" jag bodde på, och kom ihåg det ännu efter meditations stunden, borde ha skrivit upp den då, för nu minns jag den inte mer... :/

Jag gick upp till mitt hus. Det var ett stenhus i två våningar av lite större modell. Jag har ingen känsla av att jag skulle ha haft nån familj, utan levde nog ensam med mina hundar och får.

Plötsligt fick jag i min näsa en väldigt stark doft av rosor! Då jag gick runt huset var en hel vägg full med blommande klätter-rosor!

Jag var LYCKLIG!

Till saken hör att jag i detta liv alltid har haft en viss kärlek till speciellt Wales - kommer alltid att ha det! Köpte en häst därifrån, en Welsch Cob C section för 8 år sedan. Har en dröm om att nån dag ha möjlighet att få besöka Wales, Angelesey, Eric Jones och hans familj som jag är bjuden till. :)

Bilderna här ovanför är från Wales. 

Tidigare liv...

Jag har några gånger före jag börjat meditera bett om att få se nåt av mina tidigare liv...

För en tid sedan var jag plötsligt en pojke i 15-17 års åldern. Jag gick på en gata i en äldre stad, kan fortfarande se den framför mej - men kan inte beskriva den. Jag fick för mej att detta var 1600-tal...

Jag bad om att få se mig själv - mitt utseende, så jag liksom steg ut från min kropp, gick nån meter framför mig och såg på mej själv och gick in i kroppen tillbaka.
Jag hade brunt hår, inte kort kort, men inte långt heller, jag hade sidobena. Jag hade mörk-grå raka byxor och en blå kragskjorta på mig. Vad jag genast tänkte då - var att jag påminde väldigt i utseende på hur Leonardo Di Caprio såg ut i Titanic filmen. Mitt namn var Joel.

Den här snutten varade inte länge. Jag har egentligen inte tänkt på saken nåt mer sen dess, men idag då min morbror (i detta liv) besökte mej på min arbetsplats - så fick jag GENAST då jag såg honom tanken HAN var min pappa då jag var Joel!! tänk hur det plötsligt kunde komma i mina tankar när vi satt där och talade ditt och datt! Intressant!!

Jag har sett honom!!!

Jag var hos B för nån kväll sen. Vi satt i köksbordet hos honom och talade ditt och datt, skrattade och hade roligt. Jag kände starkt att hans pappa H stod brevid mej. Han hade en massa han ville säga. Skulle jag ha lyssnat enkom till honom skulle han ha babblat på som världens "pratkvarn"... :)

Hade inget emot att han stod brevid mej - det kändes inte märkvärdigt på nåt sätt. Jag är ju van vid det.
När jag vet att "nån" är nära så känner jag det på mej - eller så får jag det som bilder inom mej.

B´s telefon ringde, han gick till ett annat rum för att tala. och DÅ hände nåt som jag inte trott jag skulle få uppleva - inte ÄN iallafall!!!

H gav en skymt av sig... Liksom inte som en tanke, känsla eller bild - utan jag SÅG honom med mina ögon! 
Ärligt talat var jag ju inte beredd på det och för stunden kändes det smått obehagligt och gick en kall rysning igenom mej... Men då han gjorde det andra gången kändes det inte tokigt alls. :)

Jag tackade honom för att jag fått uppleva detta fast det ju inte är endast upp till honom att jag kunde se. Det har ju med min egna andliga utveckling att göra också.

Kan nog inget annat säga än - spännande tider... :)

En fyrbent vän till...

Litet på en vecka efter att GR gått bort, så avled även en av mina absolut bästa kompisars häst i en tragisk olycka - eller på ett tragiskt sätt för att vara mer korrekt.

Helt oväntat - helt plötsligt - helt lika "konstigt" som GR.

Jag tycker detta kändes rätt märkligt. Att vi båda två skall vara tvungna att gå igenom denna sorg och saknad genom att mista våra kära 4-benta vänner så här plötsligt och dessutom med ungefär en veckas mellanrum. Men - detta hör också till vår utveckling o våra liv!

Jag visste att denna häst skulle besöka mej - det gjorde han också!

Han talade inte så mycket - några få ord - skickade en hälsning till min kompis - men visade mej en bild var hans alla 4 ben från knä ner till kotan var ALLDELES illröda. Jag förstod på honom att han själv ville gå bort - att han hade ont, fast ingen direkt hård smärta utan en "små-irriterande" smärta/värk hela tiden som gjorde att han hade "obekvämt" att vara - vilket jag förstår mer än väl. Han hade ju trots allt redan 19 innehållsrika år på sin nacke. :)

Även han - en filur ingen av oss NÅNSIN kommer att glömma... :)

Hon besökte mig...

Det har varit tyst på min blogg en längre tid. Har inte klarat av att skriva. Dels har det hänt en hel del - dels har jag inte hittat kraft att skriva och dels har jag så mycket jag skulle vilja skriva här - men inte vetom jag kan då det i såfall "inblandas" andra människor - även fast det jag skriver skulle skrivas anonymt.

Det har varit så tomt hemma hos oss sen GR somnade in. Konstigt att fast jag har 3 hundar kvar, så fattas det EN! Att det KAN vara så stor skillnad på 3 och 4 hundar!! Jag kunde inte tala om henne på en tid - sorgen var för stor och stark - jag för liten och kraftlös just då.
Nu kan jag tala om henne - men måste nog erkänna att det trycker ganska kraftiga tårar både i mitt hjärta och bakom mina ögonlock nu när jag skriver detta.

Några dagar efter att GR hade gått bort - så besökte hon mej. Jag VISSTE att hon skulle göra det - men trodde inte hon skulle göra det så fort. Hade liksom tänkt mig att hon skulle ha "fullt" upp med att stiga och annat som hör där till, men tydligen inte. :)

Jag blev SÅ glad - INGEN kan förstå hur glad jag blev!

Hon sa:  Jag visste att detta skulle ske, men visste inte när. Jag valde själv att det skulle ske på detta sätt för jag älskar dej så mycket att jag inte ville att du skulle behöva göra det tunga beslutet. Mamma, va inte ledsen, jag kommer tillbaka.

Jag VET att hon kommer tillbaka - det visste jag genast! När och hur och i vilken skepnad vet jag inte än - men det klarnar väl nån dag... :)