Vi talade och skrattade en massa, lagade mat och åt oss sprickfärdiga. Hela tiden kände jag H´s närvaro.
Märkte hela tiden hur glad han var över att jag var där. Han satt i gungstolen i vardagsrummet som ligger brevid köket medan vi lagade mat. Han var nöjd. Han satt avslappnat bakåtlutad i gungstolen med båda händerna uppe bakom nacken och bara log. Det kändes fint!
Då jag sedan skulle fara hem, så åkte H med mej en bit. Han var glad över att jag träffat B. Han tackade mej så mycket. Och så VISADE han plötsligt en skymt av sina ben för mej i bilen, från knäna neråt. Han gjorde detta 2 ggr. Konstigt nog blev jag inte alls rädd. Jag visste ju att han var där.
Jag har ju haft "folk" me i bilen förut. Min farbror har åkt med mej några gånger - och det konstiga är att jag kan EXAKT säga var han stigit av. Känner det så starkt.
Det var en fin dimma/dis ute! Svalt och skönt.
Då H "hoppat ut" och jag fortsatte min färd hemåt, fick jag se nåt intressant.
Vid vägkanten - på åkern stod en älg-ko med sina 2 små kalvar PLUS 2 hjortar och åt på en sockerbetsåker. Inte visste jag att älgar och hjortar umgås - men nu vet jag det. Synd att jag inte fick nån bild på dem - lånar en från cyberworld... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar