Gungstolen

Nu har det varit tyst allt för länge här på bloggen – men det har hänt så mycket i mitt liv att jag helt enkelt inte hunnit skriva – eller det har inte blivit av. L

Jag har funnit en hjärtevän. J

Första natten jag sov där var jag ner till nedre våningen på toa, och då såg jag en man i 70-års åldern som satt i gungstolen i matrummet. Han satt där helt nöjd och belåten med en pipa i mungipan som han höll i med ena handen. Han hade vitt hår, han var rätt så normalt byggd, lite på rundare sidan kanske. Kände att han hade grå byxor och en ev. mörkbrun blus på sig. Han hade tofflor (Reinot) på fötterna.
Kände mej helt lugn trots han sällskap.

När jag kom upp till övre våningen berättade jag vad jag sett. När jag nämnde pipan sa V: 

- Vi hittade en massa pipor här i huset när vi köpt det!

En tid efter detta satt vi där och såg på tv. Med oss var även alla våra barn. En ledig stol fanns det i tv-rummet, och där såg jag att det satt en liten, ganska kort och ganska smal kvinna. Även hon i 70-års åldern. Brun-grått hår som hon nog haft i papiljotter. Hon hade mörka tjocka strumpbyxor på sig, en mörkblå knälång kjol på sig och en naturvit stickad tunn tröja. Glasögon. Hon satt där och såg på oss, såg nöjd ut, precis som en mormor eller farmor som nöjt och kärleksfullt sitter och ser på sina barnbarn. Blicken var fylld av kärlek. Hon bara njöt av vårt sällskap.

Jag berättade detta åt V, jag beskrev henne och han sa genast EDITH!

Det är så intressant det här med nya bekantskaper! J